Dagbok: Fredagen den 24 december 2010

JULAFTON! Det kanske ni inte visste, men Tomten brukar komma till fångarna på Kumlafängelset först av alla, det är tradition sedan 1965 när Kumlafängelset invigdes, och vi har alltid en tallrik risgrynsgröt och en kopp varmt kaffe stående åt honom inne på avdelningen. "Ho ho, finns det några stygga bovar här", brukar han fråga och brister samtidigt ut i skratt, och det finns det ju självklart. Vaknade i morse av att det hängde ett paket på handtaget på utsidan till min celldörr där det stod följande: "God Jul önskar Tomten och Patrick [namnet är fingerat]." Alla hade fått varsitt litet paket. Gröten var uppäten och kaffet uppdrucket!

Efter en hektisk morgon med förberedelser av julmat och annat smått och gott, till exempel Jens [namnet är fingerat] julgodis, så blev det äntligen dags att äta julmiddag vid 15-tiden. Vilken brakmiddag! Den innehöll allt som ett klassiskt julbord ska bestå av – och lite till! Åt, för första gången, grönpepparpaté med Cumberlandsås. Det var okej. Nej, det gick ingen nöd på oss idag, men det finns väldigt många fångar som inte får uppleva någon julhelg, eller äta någon julmat, utan tvingas hålla till godo med ... hm ... de rikas rester. Vi bjöd in C-avdelningen att äta av vårt julbord. Annars hade de fått hålla nöja sig med lite julkorv. De har inte självhushåll och får därför sin mat från anstaltsköket.

Ringde Lovisa [namnet är fingerat] vid 16-tiden för att önska en god jul. Hon firade julaftonen med sin far. Pratade i cirka 20 minuter med henne. Pratade även med min far och styvmor tidigare under dagen vid 11-tiden. De skulle åka till min styvbror och fira julafton. Strax efter att jag pratat med Lovisa ringde jag till min moster och hennes man, och de skulle åka till mormor och morfar. Sedan, framåt 18-tiden ringde jag min barndomsvän, som firade tillsammans med sin släkt.

Jo, nog är julhelgen en familjehögtid alltid. Den 26:e kommer mormor och morfar på besök och det kommer att bli roligt. Har beställt mat till dem från anstaltsköket. Förhoppningsvis är det bra mat den dagen. Ibland är anstaltslunchen riktigt hyfsad, men väldigt ofta är den inte särskilt god, eller näringsrik, som till exempel när det serveras fem potatisplättar med ett minimalt paket lingonsylt från Önos, eller är det BOB? Ingen blir särskilt mätt av det, möjligtvis stillar det hungern en halvtimme, men inte mycket mer.

Ja, självklart tittade vi på Kalles Jul! Vi var tio bovar som sjöng med när björnen Baloo undervisade Mowgli i livets väsentligaste: "Var nöjd med allt som livet ger, och allt som du omkring dig ser, sorger, bekymmer och besvär ..." Den sjöng jag faktiskt för personalen på Huddingehäktet, samma dag jag fick min livstidsdom av tingsrätten, när de serverade kvällsmaten. Det såg på mig som om jag var sinnessjuk. Det var jag naturligtvis inte. Jag ville bara visa dem att de kunde trycka upp livstidsstraffet i arslet. Aldrig att jag tänkte förnedra mig inför piltarna genom att gråta och gnälla över påföljden. Fast inom mig så sved det självklart. LIVSTID! Tänk er det. En sådan dom svider – rejält!

Min moster frågade om jag var nöjd med Mattias Flinks dom på 36 år, eftersom det kanske skulle öka mina chanser att bli fri en dag, men jag försökte förklara för henne att det inte går att jämföra mitt fall med hans, att det över huvud taget inte går att jämföra någon av de livstidsdömda med varandra, eftersom en som dödat sju människor kan få sitt straff tidsbestämt efter 16 år i fängelse medan en, syftar på Leif Axmyr, som  dödat "endast" två inte får det trots att han suttit inne i 28 år! Jag, ja jag har inte dödat någon, men dömdes ändå till livstid för mord, så jag har ingen större tilltro till rättvisan. Nåja, lär inom några månader få uppleva hur det blir med tidsbestämmandet av mitt livstidsstraff.

Vi har fått nya TV-kanaler och digital-TV. Vilken bild! Tekniken kommer långsamt oss tillgodo även här inne. Numera har vi SVT1, SVT2, TV3, TV4, Kanal 5, TV6, SVT24, Kunskapskanalen, Discovery, MTV, VIVA, BBC World News, CNBC Europé, Viasat Sport, EuroNews, VOX Austria och Eurosport. Vi tillåts dock inte ha filmkanaler, som Canal+ eller TV1000, eftersom de regelbundet visar våld och porr. Nu är det så att även de andra kanalerna visar våld regelbundet, dock inte porr, men det är tydligen inte något problem. Först går de senaste filmerna på Canal+ och TV1000 och sedan, efter ett år ungefär, dyker de upp i SVT1, SVT2, TV3, TV4, Kanal 5 och TV6.

Porrtidningar kan vi köpa i anstaltskiosken eller få inskickade utifrån.

Det var den Socialdemokratiska kvinnoföreningen, med Nalin Pekgul i spetsen, som i vild moralpanik såg till att Canal+ och TV1000 försvann från anstalterna. Socialdemokraternas justitieminister, Thomas Bodström, verkställde beslutet. Fy f-n vad sjukt! Som om action- och porrfilmerna som visas på TV skulle vara orsaken till våldet och sexbrotten i samhället, och inte helt andra omständigheter som psykisk sjukdom eller sociala omständigheter. Klarar man inte av att använda hjärncellerna till att tänka längre än näsan räcker så kanske beslutet att dra in Canal+ och TV1000 verkar logiskt. Undrar om det har haft någon effekt på återfallsfrekvensen i vålds- och sexbrott sedan 2001, då filmkanalerna försvann? Troligen inte!

Slutligen, om det finns någon vetenskaplig förankring i beslutet att ta bort filmkanalerna på anstalterna, så undrar jag vilken brottspreventiv påverkan det har haft på människor ute i samhället? Har det möjligtvis minskat antalet våldsdåd och sexbrott? Finns det någon enda person som på allvar tror att vålds- och sexbrotten i vårt land skulle minska om alla filmer som visar de minsta lilla våld eller sex förbjöds? Allvarligt, finns det någon som tror det? Hör av er till mig! Jag vill försöka förstå hur ni tänker.

Läste för övrigt en korkad debattartikel i DN i förra veckan om att våldsspel kan påverka barns empati. Där påstods att barn som spelar våldsspel riskerar att få nedsatt empatisk förmåga. Va f-n, det är ju helt sinnessjukt att några forskare på allvar lägger fram detta som ett problem! Skulle våldsspel förråa vår ungdom? Nej, nu börjar det likna moralpaniksdebatten på 1980-talet när videofilmerna gjorde vålds- och porrfilmerna mer lättillgängliga. Plötsligt kunde människor se på sådant i sina hem istället för på bio. Nehej, ni kanske inte visste att man visade porr på bio förr? Nåja, det var visserligen före min tid, men det gjorde man.

Jag tror inte en enda sekund att det finns någon som helst risk att barn och ungdomar får sämre empati på grund av våldsspel eller att de blir våldsammare än barn som inte spelar sådana spel, eftersom de flesta föräldrar är utmärkta föräldrar, som har förmågan att lära sina barn skillnaden mellan rätt och fel, fiktion och verklighet och att människor är sköra och inte klarar så mycket våld. Sedan har vi en bra skola som undervisar om våldets baksidor, och lär eleverna att våld inte är acceptabelt – på något sätt – mellan människor. Det uppväger, menar jag, den obetydliga risken – om den ens existerar – att barn skulle få sämre empati av att spela våldsspel.

Nej, den där studien kommer inte att få något genombrott i vårt samhälle. Det är den alldeles för ... hm ... patetisk för att göra.

Förresten så vill jag påminna om att det var en helt annan generation människor som låg bakom de två världskrigen som utkämpades 1914-1918 och 1939-1945. De hade varken TV eller TV-spel. Empatin för medmänniskor har nog blivit bättre sedan dess, även hos dagens generation av TV-spelare, och vem vet, snart kommer det väl en studie som visar att empatin ökar om man spelar TV-spel som inte innehåller våld? Nja. kanske inte, eftersom empati är något som är svårt att mäta vetenskapligt. Dessutom är väl empati något som är medfött, något vi förvärvar i våra sociala relationer? Vi lär oss att visa hänsyn och ömma för varandra under vår uppväxt. Det kallas med andra ord för god uppfostran.

Vidare förstår intelligenta människor att vi lever i ett samhälle där vi är beroende av varandra i högre grad än någonsin tidigare. Detta ömsesidiga beroende har gjort att människor sedan medeltiden blivit mer civiliserade i sitt uppförande och i allt högre grad lärt sig att identifiera sig med sin nästa – även med sådana som man inte har någon direkt anknytning till! Historien visar med all tydlighet att så har det inte alltid varit. Förr var det helt okej att misshandla en antagonist. Ja, det till och med krävdes att man misshandlade eller i en del fall dödade någon som kränkte ens heder. Vi har väl alla hört talas eller läst om duellerna i Frankrike på 1600- och 1700-talen, när fina överklassmän försvarade sin heder genom att sticka eller skjuta ihjäl den som förolämpat dem. Det var inte heller straffbart att aga barn, vare sig i hemmet eller i skolan, till långt in på 1900-talet i vårt land. Det var inte förrän 1980 som barnagan förbjöds i Sverige. I England är det fortfarande tillåtet att slå sina barn i uppfostrande syfte.

Nog om det. Nu ska jag sova. Hoppas att jag får vakna upp till en värld som är lite mindre snäv i sitt tänkande, men framför allt mer tolerant. Sedan hoppas jag att människor inser att TV-spelen inte utgör risk för att deras barn ska bli psykopater. Barn är intelligenta små varelser fyllda av empatisk förmåga. De förstår att TV-spel inte är verklighet. Bara för att några så kallade vetenskapsmän har svårt för att skilja på fantasi och verklighet, och därmed inbillar sig att barn också har det, så är det inte någon grund för oro.

Sov gott!